2009, Alfabeta
NOAH OCH NÄSTJUVEN handlar om en pojke som har en krabba vilken tar näsor.
Aj, Aj, AJ!
Krabban tar mamma och pappas näsa. Och Noas!
Sicket elände?
Nja, ibland är det bra att inte ha någon näsa som när grannarna är snoriga eller elefanten har bajsat. Men när man vill känna doften av blommor eller nybakt bröd saknas näsan och mamma och pappa längtar.
Ska de få tillbaka sina näsor tro?
Idén till boken kom av att min son Noah lekte att han fiskade krabba med ett metspö som hade magnet.
Noah fångade krabban och den hade fräckheten att ta min näsa.
Inte nog med det, den tog Noahs pappas näsa också.
Men Noah var snäll och hämtade genast plåster att sätta dit där våra näsor varit.
Då tyckte han att det såg så roligt ut att plötsligt hade krabban tagit hans näsa också och ett plåster ersatte förlusten.
Det var flera saker som jag fastnade för i den här leken. Den fångade mycket som är barnhumor: jaga, Hjälp!, AJ!, Borta!, morr!, plåster, Aja baja!, Oj, oj!, Atjoo!, bajs, Knack, knack!, Buh!
Noahs dagmamma fick provläsa boken för flera barn och jag lät även kompisar testa på sina barn för att humorn skulle bli helt rätt för målgruppen.
En förälder kanske inte tycker att ordet ATJOO! är roligt. Men Noah och hans kompisar tycker det är oerhört roligt.
Dessutom får barnen väcka tanken på vad man har näsan till? Den är en fantastisk manick som man nog vill behålla. Om inte till annat så till att ’’gosa näsa’’ med.
Noahs dagmamma Francis Arnkvist-Björk, har använt boken som underlag till lek.
Fotona i barngruppen är tagna av henne när hon lekte Nästjuven med barnen.