Brudnäbbarna

2003, Rabén & Sjögren

BRUDNÄBBARNA handlar om ett bröllop förstås.

Brudparet har fantiserat om änglar till brudnäbbar, men de här är inte så änglalika.

Jo, Agnes har änglavingar för hon vill inte vara ’’näbb’’ utan älva.

John har en lös tand och har fullt upp med att fundera på det.

Och lille Paul har spring i benen.

Middagen är trist och maten inte älskvärd. Då är det bättre under bordet.

Där upptäcker John vilka fina trosor Agnes har och han visar även sina egna, fastän de inte är de finaste han äger.

De ’’hjälper’’ brudparet att öppna presenterna i förväg och somnar till slut utmattade under bordet då Johns tand också har kommit ut.

Boken skrev jag i Schweiz då jag och min kompis Kiki Palmér var där och vaktade hus och hund åt ett par på resa.

Medan Kiki klippte vänners hår åkte jag till sjön och skrev bok.

Där i mellan motionerade jag den hundfientlige hunden i den otroligt vackra naturen runt omkring. Fick nästan sår i händerna av kopplet.

Först hade jag tänkt att boken skulle heta Under bordet.

Idén till boken fick jag nämligen när jag tjuvlyssnade på några vänners barn som befann sig just under bordet.

Han sa: Jag ser dina trosor!

Hon: Jaha.

Han: Dom är vita och svarta.

Hon: Det är dom inte alls det. Det är mina rosentrosor.

Han: Får jag se igen då.

Hon visar.

Han: Fina!

Hon: Får jag se dina?

Han: Ja, men det är inte mina finaste.

Mycket barnliv sker faktiskt under bordet.

Jag hade också min kompis Anette Blåbergs bröllop i huvudet. Hennes söner John och Paul var brudnäbbar. Paul hade väldigt mycket spring i benen och var mest som ett fartstreck.

Bokens barn fick heta John och Paul.

När jag varit ute och pratat om den här boken har jag haft på mig en ljusrosa spetsklänning som min mamma har haft. Den är ljuv som ett bröllop under körsbärsblom och jag har själv burit den på både bröllop och Johns dop.

Mitt under turnén fick min syster Bim för sig att hon skulle ha klänningen till något tillfälle. Jag fick tillbaka den nytvättad, men det jag inte visste var att hon tvättat klänningen i tvättmaskinen.

Hur kunde människan få för sig att tvätta en skir spetsklänning i tvättmaskinen?

Hur som helst skulle jag inför en bokpresentation snabbt klä på mig klänningen inne på toaletten. Men vad hade hänt?

Den var en annan storlek nu. Jag kunde inte stänga den och tiden var knapp.

Författaren Mats Wänblad fick rycka in och slita i dragkedjan så det knakade i spetsarna.

Lösningen på problemet:

Man har klänningen på sig fast bara framifrån. Den får liksom sitta fast med säkerhetsnålar.

Gångart: sidledes.