Bondeliv med Gunnar Glans

1996, Arla minior

Bondeliv med Gunnar Glans handlar om en rik sprätt, Gunnar, som åker för att hälsa på sin kusin med fru vilka är bönder.

Precis när han har kommit dit ringer telefonen och frun Britta har vunnit en JORDEN-RUNT-resa för två. Men inte kan de åka för de är ju bönder och kan inte lämna djuren.

Klart ni ska åka, tycker Gunnar och säger att han tar hand om gården och alla djuren. Och så blir det!

Gunnar kan ingenting om bondliv, men genom hans misstag och hjälpen han får av flickan Lovisa får man lära sig om livet på en gård.

Handlingen utspelar sig i Malmköping, Södermanland, där jag också är född. Bönderna Jacobsson och Ingvarsson var de bönder som fanns omkring mig som liten. Som jag fick åka hölass med och hälsa på de nyfödda lammen. Som jag fick mata dess kor. Och jag och syster Bim försökte oss på att rida in en kviga vilket var ett totalt misslyckat försök.

Senare fick vi ha den häst min syster hyrde i kvighagen.

Flera namn som nämns boken är vänner till mig i Malmköping.

Malmköping och minnena från min tid där, ligger mig mycket varmt om hjärtat.

Boken har varit väldigt omtyckt i skolorna. Speciellt roligt är det när Gunnar Glans förbjuder korna att bajsa. Även bönderna tycker om den har det visat sig när jag varit på gårdar och hälsat på.

– Jaså, är det du som gjort den! Du måste göra en fortsättning så man får veta hur det går.

Den ingår som en del i ett skolmaterial jag var med och gjorde för Arla minior. Sex böcker om olika djur på gården, en maskinbok, en bok ’’Omtanken’’ om hur bonden jobbar med miljön för djur och natur, ett spel som heter ’’Kroppåmaten’’ där man får lära sig om just kroppen och maten, frågekort som jag döpte till ’’Kluringar’’ och allt samlat i en box.

Egentligen förstår jag inte nu hur jag vågade föreslå att jag skulle skriva den här boken för jag hade inte ens gett ut min första bok Emelies kofamilj. Och tiden var otroligt knapp. Boxen med allt sitt innehåll, samt Bondeliv med Gunnar Glans, skulle göras på några månader. Vi började i april och till skolstarten skulle det vara färdigt.

Jag jobbade JÄMT! Cyklade som en toka mellan bildbyråer. Och den där BOKEN jag, i ett svagt ögonblick, hade föreslagit som en repetitionsbok – vad i all sin dar skulle den handla om?

Mitt upp i allt åkte jag till England för att hälsa på min kompis Anette Blåberg som då bodde där. När jag packade upp kom jag på inledningen till boken. Första bästa papper, vilket var en påse, blev mitt skrivpapper. Sen rann det på. Vilken befrielse! Boken hade en början.

Belåten tog jag med min inledning till Arla. Då ville de se en dispositionskurva!

Javisst, sa jag och gick hem och ritade en dispositionskurva. Hur en sådan såg ut visste jag mycket väl då jag gått filmkurs. Men vad skulle hända längs med denna kurva?

Jag lyckades presentera en trovärdig som de godkände. Pust! Då hade jag klarat av den timmen. För det var så det var – klara av timme för timme.

Allt som kom i min väg fick inspirera mig till boken.

Min kompis Malena bad om ursäkt för att hon hade sina skämtkläder på sig när jag kom hem till henne, ett orange Helly Hansenställ.

Tack för det, då fick Gunnar Glans en ’’skojdräkt’’ i nästa kapitel. Och så vidare.

Jag jobbade hela sommaren. Rodde projektet i hamn. Sviterna i kroppen tror jag sitter i än idag. Men pengarna jag tjänade är den stora grundplåten i min pensionsförsäkring.